:

 Gott nytt fiskeår 2010 !!!

önskar vi från bloggen och fiskeresor.nu, hoppas 2010 blir ett riktigt bra fångstår med många C/R fiskar……

1 Comment

Det känns lite konstigt att ha premiär och avslutning samma dag, men så var det faktiskt för oss idag.

Det var premiär för isfisket för oss i laget för säsongen men samtidigt avslutning eftersom specimenfisketävlingen “västsvenskan”slutar sista december.

Vi gjorde slag i saken och samlades för detta dubbelevent.

Tidigt på morgonen ringde Mika mig och berättade att det tagit lite längre tid att vittja mörtstugorna än tänkt, så de var lite sena. Ok inga problem, jag satt inne i stugvärmen och pysslade med mina spön. Ute var det krispigt minst sagt -14gr och kvicksilvret pressades nedåt.  Jag packade klart och begav mig till sjön. Det är alltid pirrigt såhär års när man inte riktig vet om isen lagt sig ordentligt eller ej. Man vill ju helst ha över 5 cm på de första isarna.

Isen är ju seg i början, men det gör också att man ibland lockas att gå på is som egentligen är lite för tunn. Att hamna i vatten som nästan håller minusgrader är ingen höjdare, och att ta sig genom is som bryts under en är väldigt mycket svårare och tyngre än vad man kan föreställa sig. Använd sunt förnuft och gå aldrig ut på okänd is utan rätt utrustning . Gör allt för att minimera riskerna för olyckor.

När vi kom ner till sjön låg isen tjock, 20-25cm och folk hade redan varit ute innan oss. Gott då är det lugnt vi kan fiska. Vi kände oss försiktigt fram till fiskeplatserna och började sätta ut spöna. Henke och Mika satsade på stor gädda ute på djupkanten. Och jag satsade mer på fler hugg, så jag drog mig inåt i viken. När jag satt ut 3 spön såg jag hur Mika stod och njöt i morgonsolen. Det gnistrade av iskristaller i solskenet och utandningsluften stod som pelare mot himlen. Då inser jag plötsligt att jag har valt den enda platsen på isen som förmodligen kommer ha skugga nästan hela dagen. Ett berg  skymmer solen precis och det är grymt kallt. Jag stålsätter mig och fortsätter, när jag måttar för mitt fjärde spö ser jag att flaggan på det första försvinner ner i hålet. Jag börjar springa mot spöt. Halvvägs fram rycks plötsligt spöt mot hålet, jag springer så mycket jag orkar och när jag är en meter ifrån så rycks det ner i hålet. Jag kastar mig mot det och får precis tag i handtaget innan det försvinner ner. I andra änden kämpar en gädda för att vinna kampen. Men nu när jag har fått tag i grejorna igen så blir kampen ganska kort. Snabbt upp och snabbt ner igen, Mika hinner ta en bild av vad han kallar våran premiärgädda och sedan får hon gå. En mycket vältrimmad hona på ca 4kg får sin frihet åter.

Alla spön är utsatta och jag värmer mig med en kopp rykande hett kaffe, då fäller mitt spö längst bort. Varför är det alltid så? Nog för att det är lite korkat att placera alla sina spön mer än 400m  från lägret. Men varför hugger det alltid på det som sitter längst bort?

Jag rusar dit , linan har frusit fast i iskanten och när jag försiktigt drar lite i den så går fisken. Denna är lite mindre och går snabbt tillbaka. Jag får två till smågäddor innan Mika får sitt hugg. Fisken tar på Mikas NÄRMSTA spö, så dit resta vännerna Johan och Jenny får en liten show när Mika kämpar på . Och efter några fina rusningar så är hon färdig.

Vi hjälps åt att mäta ,väga och fota fisken så hon kan gå tillbaka så fort som möjligt. En fantastiskt fin “premiärgädda” på 106cm och precis under 9kg.

Solen går ner och så också temperaturen en isande kall dimma driver över isen och vi börjar plocka ihop.

Årets sista fiske för oss gav en fin poänggädda och en gnistrande härlig start på nästa säsong.

Till nästa år har tävlingsledningen bestämt att vi ska vara upp till 7 medlemmar i varje lag, och en av våra nya är killen i föregående rep. Robin hälsas välkommen i gänget och vi hoppas han fortsätter att hiva upp storfiskar. Nästa år blir vi farliga!.

Snart spöböj igen . . . . Jonas

3 Comments

Vi packade bilen full och begav oss sent på kvällen innan jul till Nyköping.

I bilen trängdes vi med julklappa, sill, kläder, stövlar och sist men inte minst mina fyra isfiskespö. Sedan vi i februari för första gången gav oss ut på isarna i detta namnlösa sjösystem (där vi fiskar på den minsta som vi kommit att kalla Dammen), så har tankarna snurrat runt de stora fiskarna som vi inte fick kontroll på den gången. Jag har ofta tänkt på vad som skulle hänt om jag kunnat kroka dessa bestar med ett isspö istället för de klassiska angelkrokarna vi använde denna gång.

Så nu var vi här igen, det var givetvis julen med mor och far och det sköna lugnet i lillaBrevik som vi kommit för. Men inne i huvudet på mig och Robin simmade det stora gäddor varje natt. På julafton var vädret helt perfekt, solen sken det var ca 45 cm fluffig kall snö och temperaturen låg på trivsamma 8 minus. Men det var ju jul så vi fick stilla sitta och vänta till nästa dag. Vi hade ett problem, inget bete. I frysen hade jag hittat några små omfrysta regnbågar, de kanske kunde fungera på riktigt stora och hungriga gäddor. Vi laddade för nästa dag….

På juldagsmorgonen väcktes vi av storm. Det blåste hårt och regnade, snön packades och försvann, det blev isigt och tempen steg till 4+.  Skit! Inget fiske idag heller. Hela dagen gick jag och Robin och funderade och frågade farfar om isen skulle hålla till nästa dag. Det gör den kanske om det fryser på svarade han varje gång. Vi knackade på barometern, kollade väderprognoser, gick ut och tyckte minsann att det började mojna och kyla av lite. Det kan ha varit den slutgiltiga faktorn när vi dansade minusgradersdans som gjorde att det faktiskt till slut kröp ner under nollan. På morgonen var det härliga 3 minus. Vi drog ut och tog oss till slut ut på den mycket vanskliga isen. Men jag har genom åren lärt mig att respektera vatten i alla former och är mycket väl medveten om hur farliga isar kan vara. Därför fiskade vi bara väldigt nära land där vi hittat en väg ut, och tröttnade ganska snabbt på detta. De gamla regnbågarna på ca 200 gr kändes inte heller som någon hit direkt. Vi beslutade att göra ett nytt försök nästa dag.

På kvällen pratade jag med fiskebroder Dennis, han kunde fixa färskt agn och var sugen på att putsa sitt personbästa. Sagt och gjort.

Morgonen efter mötte vi upp i en korsning mitt i ingenstans. 14 minusgrader och solen sken förfullt. Dennis bror Petter var med och de var riktigt taggade.

Redan i första hålet drog Dennis dagens första, en mindre gädda på ca 1,5 kg. Sedan var det Robins tur, bromsen var lite för hårt ställd så fisken slog sig loss. Synd, det verkade vara en hygglig bit . Efter någon minut högg den igen men klev snabbt av denna gång. Jag tog också en liten 1,5 kilos och sedan blev det lugnt.

En havsörn seglade sakta över trädtopparna och spejade ner mot oss för att se om vi lämnat något ätbart. Jag lyfter ett av mina spön och ska precis sätta tillbaka linan på vippan när den rycks ur handen på mig. Snabb krokning och landning samt återutsättning. Dagens hittills finaste på ca 4,5-5 kg.

Nu kommer tjejerna med dagens lunch, grillkorv, pannkaksrullar med drottningsylt samt kaffe och nybakade bullar. Mmmmm ibland är livet rättvist.

Det börjar kyla på igen, alla utom jag, Robin, Dennis och Petter åker hem. Vi kämpar på och flyttar spön hela tiden för att hitta fisk. Petter har en kamp med en fisk som hugger om och om igen. Tre gånger släpper den utan att Petter hinner kroka ordentligt.

Robin har ett spö ganska nära, han har haft ett liknande hugg där. Nu leker pojkarna uppe bland istappar och träd. Vi går och vaktar spöna och tycker väl att dom ska hålla sig på isen. Dennis frågar om vi ska se hur snabbt de kommer ner på isen igen… Ha ha ja det gör vi, samtidigt skriker vi allt vad vi kan att det är hugg. Grabbarna springer, rullar och kastar sig fram genom buskagen som galningar och ut på isen. Asgarv!! från oss och trötta tonårskommentarer från dom.

Robin vänder sig om och blänger på mig, då fäller hans spö ordentligt. Han skriker, vad ska jag göra?

Går den frågar jag?

Ja!

Låt den gå!

Går den fortfarande???

Jaaa!!!

Kroka!!! skriker jag och Dennis samtidigt.

Robin krokar och spöt bugar djupt. Ner med spöt i hålet!!! Robin drillar hårt, jag är beredd på att få syn på fisken och hjälpa till med landningen. Men den visar sig inte, jag tittar på Robin och sedan på Rullen. Linan bara löper ut. Jag  kan inte göra någonting skriker Robin. Kämpa på bara, håll linan borta från iskanterna och ta in lina när den inte rusar. Det blir inte så ofta  i början. Fisken rusar runt hålet flera gånger och ger sig iväg på långa 20 m rusningar emellanåt. När det gått några minuter och vi inte sett skymten av fisken så inser vi att det är en rejäl sak som Robin krokat. Fighten fortsätter och blir bara hårdare och hårdare. Jag börjar misstänka att det är ett av “Dammens” monster som är i andra änden. Ibland vänder fisken så snabbt att det ser ut som spöt ska gå av. Efter ca 15 minuter börjar det gunga i hålet och vi förstår att fisken är nära, Dennis får en skymt av den och tycker den ser hyfsad ut. Nu är den till slut trött och glider förbi hålet så jag ser lite av den. Hmm ca 7-8 kg tänker jag. Fisken stannar under hålet och jag får tillslut tag på den, den går nästan inte upp i hålet. Ju mer av fisken som kommer upp desto mer förstår vi vilken best som Robin fångat.Vi jublar och skriker allihop, nu ligger hon där, vi inser snabbt att ingen av oss lyckats få med riktiga vågutrustningar (klantigt). Så vi tar några snabba bilder, mäter längd och omkrets. Och sätter tillbaka henne efter att hon återfått sina krafter. Hon tackar för sig genom att slå till med den enorma stjärten och stänka ner Robin helt.

Vi  står bara och glor på varandra, hur stor var hon egentligen? 114 cm!! och ca 72 cm i omkrets. Längden är vi helt säkra på men omkretsen kan av skilja på någon cm, vi mätte den med en lina som vi kapade i rätt längd.

Hur som helst en riktigt grym isgädda, och Robins första. Synd att vi inte tog med vågen, jag tror att vi kommer grunna på detta länge. Eller i alla fall tills vi fångar henne igen, för då ska alla grejor vara med.

Snart spöböj igen…….Jonas

5 Comments

Lusangripen  Lax,  virus som kan ställa till stor skada.

Storlarm för den vilda laxen och havsöringen - Vi sportfiskare måste agera nu!

Det norska laxfiskets världskända historia, tradition och arv, kan snart vara ett minne blott, då laxstammen närmar sig utrotning. Det bästa sätt vi kan motverka detta på, är helt enkelt att bojkotta odlad lax. Varken köpa den eller äta den! De norska företag som odlar lax är också de största i branschen och de finns representerade i många andra länder. Laxodlingsindustrin startade i Norge och idag är det stor aktivitet längs kusterna. Norska regeringstjänstemän har verkat utomlands som lobbyister för industrin, och laxodlingar har etablerats på många fler platser i flera länder. De stora problem som har börjat visa sig i Norge är också problem som börjat visa sig i andra länder. Mindre än i Norge, men ändå ett växande problem. Den norska regeringen har saknat vilja att reglera laxodlingsindustrin. Industrins ekonomiska betydelse har kastat sin skugga över alla andra överväganden.

Man kan idag med rätta säga, att den norska regeringen inte har kontroll över laxodlingsindustrin, utan kontroll över utrotningen av den vilda laxstammen och havsöringen! Laxodlingsindustrin är INTE uthållig - till slut kommer dess verksamhet att få stora konsekvenser för natur och miljö. Om ett adekvat regelverk infördes i Norge för de stora företagen skulle detta också innebära restriktioner och reglering av deras verksamhet i andra länder.

Haven dammsugs i jakt på fisk och andra havslevande organismer. Detta görs för att förse industrins behov av mat, fiskmjöl och fiskolja till sin laxproduktion. Detta kommer till slut även att utrota andra fiskarter som är beroende av samma byten som rovfiskas för industrins behov. Även laxen jagar samma byten i havet, men dess jaktmarker är snart helt öde på grund av detta rovfiske. Odlad lax är inte lösningen på matsituationen i världen, då det går åt upp till fyra gånger så mycket annan fisk per producerad enhet lax.

Den norska regeringens egna forskare och Direktoratet for naturforvaltning, norges motsvarighet till Naturvårdsverket, har alla hävdat att det inte finns utrymme för en expansion av laxodlingsindustrin.

(Direktoratet fungerar som rådgivande och utövande myndighet under det norska miljödepartementet). Ändå, har den sittande regeringen proklamerat en 5% ökning av produktionen i den norska laxodlingsindustrin. Det är ännu mer graverande då fiskeriministern själv är ägare till ett av de största laxodlingsföretagen i Norge!

Innevarande säsong har vi fått uppleva katastrofalt höga nivåer med laxlus på odlad lax i Norge. Laxlusen har vistat sig blivit resistent mot traditionella kemiska bekämpningsmedel. Om lika höga koncentrationer av laxlus skulle finnas till våren, då smolten vandrar ut i havet, kommer detta att slå ut en hel generation av smolt. Foskare säger även att laxlusen kan angripa och döda lax som är på väg upp i älvarna för att leka. Dessa laxar måste passera laxodlingskassarna i fjordmynningarna, och de blir lika lätt infekterade som smolten, som rör sig i motsatt riktning.

Även det stora antal förrymda odlade laxar som tar sig upp i älvarna är ett problem, då de kan bära på Lokalpolitiker i kustkommuner där laxodlingsindustrierna är starkt etablerade, säger nu att vi endast bör bevara laxodlingsindustrin. De bryr sig inte om forskarnas varningar om att den vilda laxen hotas av utrotning. Ett krig pågår nu mellan oss som vill bevara naturen och vilda bestånd av lax och havsöring, och laxodlingsindustrin.

När regeringen inte bryr sig om sina egna forskare och de lokala miljödepartementen utan enbart ser till ekonomiska intressen, måste vi stoppa detta genom att slå mot ekonomin:

Köp inte, och ät inte odlad lax! Berätta för vänner och familj om hur situationen ser ut.

Laxlus dör efter en eller två dagar i sötvatten, men problemet är istället en parasit  som laxlusen bär på. Denna parasit sprider virussjukdomen PD (Pancreas Disease). Det räcker med en laxlus som bär på en parasit för att ta död på en vildlax. Detta samband mellan parasit och virussjukdom upptäcktes av en forskare i Chile, men han och hans upptäckt tystades ner. Nu däremot har vi sett laxodlingsindustrins kollaps i Chile. Geir Kjensmo /NSA

Sprid denna text till så många som möjligt!!!  / Mattias

2 Comments

3 Comments

Kolla in Tellis långkastarvideo! Han täcker av mer vatten än en spinnfiskare!

Tellis är en mkt duktig kastinstruktör som vi använder oss i våra flugfiskekurser på fiskeresor.nu

No Comments

Pernilla Andersson släppte för ett tag sen  ett nytt album på engelska tillägnad projektet “Ge fan i våra vatten” som syftar till att samla in pengar för att hjälpa hotade vattenmiljöer och fiskbestånd.
- “Ashbury Apples”-projektet är ett sätt att kombinera mina två passioner fiske och musik, säger Pernilla Andersson.

Nu har Pernilla blivit nominerad till en grammis, i kategorin ”Årets kvinnliga artist”! Så hjälp oss själva genom att rösta på Pernilla!  RÖSTA HÄR!
Länk till “GE FAN I VÅRA VATTEN”

No Comments